Ryttarna från Norge

Då sitter man här, fast i ett dårhus i Oslo tillsammans med fem terrorister...
Som ensam ryttarinna med fem ryttare så lever jag ett ganska spännande liv.
Killarna spenderar dagarna med diverse saker, Lurken och Kalle "jobbar", Kulan och Glenn "letar jobb"
och Jed...

Själv så har jag lyckats fixa boende och jobb, flyttar ut på fredag och det är med vemod som jag inser att jag
aldrig mer kommer träffa dessa underliga varelser. Jag kommer aldrig mer bli väckt med strypgrepp, aldrig mer förlora
ölspel och minne, aldrig mer tvingas titta på animerad porrfilm nätterna i ända och aldrig mer tvingas baka kladdkaka för att sedan bli häcklad och hånad när den inte smakar som den ska.
Efter en månad i huset så har jag dragit på mig otaliga blåmärken, smeknamn och inte minst konstiga statusuppdateringar på allas våran älskade och överskattade FACEBOOK.

Jag inser nu att killarna är SJUKA i huvudet hela högen!
Men samtidigt är jag "en av dem" skadat men sant...

Jag inser också att jag kommer vara saknad här och ryttarna kommer gråta sig till sömns varje kväll när de ser att ugnen står tom och orörd. Samtidigt så står jag på andra sidan gatan med kikaren (som jag för övrigt måste baxa) (heter det så? på skånska så är baxa att bära något...) (får man göra parantes efter parantes efter parantes, jaja, va fan...) och tittar in genom deras fönster från min nya lya och käkar kladdkaka.
Ett hus bort... Känns väldigt långt borta just nu.. 

Malmö checkar ut med stoltet och Timbuktu i hjärtat!
GBL over and out!